Det vi inte ser finns inte

Nummer fyra i serien 10 fördomar mot sociala medier: det finns så mycket ont på nätet!

Det är sant. Och det är hemskt. Man äcklas enda in i maggropen av att det finns typer som kan knacka fram ditt blod ska stritta ända till Sverige på sina tangenter. Man vill bara kräkas när man hör hur en liten hittar bilder på sig som får tårarna att rinna eller hur en ung på skärmen plötsligt ser sin egen hatgrupp. Det finns mycket ont på nätet. Det är sant. Och det är hemskt!

Det onda och det hemska är anonymitetsmöjlighetens och lågtröskelforumets avigsida. Det är nackdelen med verktygen som gör det enkelt att hålla kontakt. Men nätet är inte en verklighet avskild från vår fysiska utan en dimension av den. Det är en spegelbild av den värld vi lever i. Det är fysika kroppar som klickar fram hatmeddelanden och det är fysiska kroppar som får liten att mista nattsömnen. Sociala medier bara gör det enkelt för kropparna. Och visst är det obehagligt. Det är obehagligt när det onda blir synligt. Skolgårdsmobbningen eller rastskuffarna lämnar inte lika synliga spår för omvärlden. Och när vi inte ser det är det lättare att tro att det inte finns.

Ifall de små skulle slippa gråta tårar är jag beredd att stänga mitt facebook-konto. Jag kan radera mig från twitter och glömma att något som instagram överhuvudtaget existerat. Men jag tvivlar att det hjälper. Tvärtom. Oberoende hur vi kyrkanställda ställer oss på tvären så är internet här för att stanna. På gott och ont. Och då finns det inget alternativ än att hänga med.

Om vi kan få syn på och sätta stopp för ett enda mobbningsfall är det en orsak i sig att skapa profil och logga in. Om vi kan vara en lyssnande vuxen för en enda liten tårögd är det okej att det inte blev arbetstid kvar för gudstjänstförberedelser. Om vi kan överrösta en enda hatspridare med att sitta och prata gott på nätet så är det värt att budgeten gick en bärbar på minus.

nathat

Demonstration mot näthat

Kommentera gärna