Man ska inte Facebooka i hängmattan!

Nummer ett i serien 10 fördomar mot sociala medier: Man blir beroende!

Jag känner klumpen i halsen och blekheten i ansiktet.  Försöker mumla fram ett försvar, men hans leende talar om att jag redan är stämplad. ”BEROENDE”. Han prickade den svaga punkten. Han ställde den fruktade frågan. ”Hur länge klarar du dig utan Facebook?”.

Idag är jag bättre förberedd. Jag har ju den några veckor långa webbfria semestern. Ni vet det där när man förkunnar sin kommande onåbarhet, ligger några veckor i hängmattan och kommer sen tillbaka med fräscha bilder och utvilade statusar. Onåbarhet verkar till och med vara lite trendigt, åtminstone i bloggvärlden. Och visst är det skönt! Att låta datorn bli lite dammig och ”glömma” telefonen på ljudlöst. Att låta kroppen sträcka på sig, ögonen se på något vackrare än skärmen och fingrarna knappra annat än tangenter.

Fast det är ju inte själva datorapparaten eller internet jag är beroende av. Jag kan bra semestra utan att ha tagit i bruk Facebooks nyaste inställningar eller ha laddat ner de nyaste apparna. Jag och min iPad kan mycket väl semestra på skilda håll. Men det är alla de där fina typerna, det är dem jag inte klarar mig utan! Mina vänner. Jag vill hänga med i hur min bror trivs i sin nya studiestad, jag vill följa med mina två små faddertjejers vardag och jag vill puffa, gilla och kommentera mina vänner. Vardag som semester. Att det nu råkar vara Facebook som gör det här mest enkelt för mig kan jag bara tacka och niga till.

Är det inte lite lyx att kunna webb-fasta? Det betyder att jag har vänner som jag kan ta en kopp kaffe med. En familj som väntar på mig när semestern börjar. Det betyder att det finns nummer i min telefon att välja mellan när jag behöver prata. För visst är vi alla beroende av andra människor? Men hur är det med den som bara har främlingen i chatten att prata med? Den som bara vågar samtala på ett anonymt diskussionsforum? Eller med den som bara blir bekräftad via Facebooks gilla-knapp? Ska man förkunna virualpausens lov för henne?

Nästa gång ska jag nog svara på den fruktade frågan med en motfråga: ”hur kan du låta bli att vara i Facebook, du som är präst och allt?”

touch_16_1280x850

Kanske någon behöver din puff?

Kommentera gärna