Bli en del av lösningen

Foto: Sami Heiskanen

Foto: Sami Heiskanen

Plötsligt är jag på Zaatari i Jordanien, ett av världens största flyktingläger. En flicka visar mig runt. En tanke flyger genom hjärnan, är detta Saifs flicka, hans barn och fru är ju i Jordanien? Jag får se fotbollsplanen. Man måste spela snabbt, säger flickan, det är många i kö som vill spela. Jag får se skolan, jag tittar bakåt, längst in salen, och tillbaka mot ytterdörren. Barnen samlas kring mig på skolgården, de kommer från alla håll, hoppar, är ivriga, vad har han, vem är han? De är barn. Middagen hos flickan och hennes familj består av bröd som värms på en gaslåga.

Sedan är filmen med virtuell verklighet slut och jag tar av mig 3D glasögonen och är tillbaka på Slush i mässcentret i Helsingfors.

Vad kan ny teknik bidra med till livet i kyrkan? Hur kan vi kommunicera? Kan vi ta konfirmanderna med till Jesu tid, där de själva får själva se vad som händer vid Golgata? Kan vi i gudstjänsten leva in oss i evangelietextens budskap via samma teknik?

Slush är europas största evenemang för uppstartsföretag. Ivriga företagare söker samarbetspartners för att få finansiering för att ta sina idéer till nästa nivå. Stämningen präglas av kreativitet och let’s do it mentalitet. Det var intressant att se hur många företag som sysslar med Impact, dvs att man vill göra en skillnad. Man vill påverka världen till det bättre. Många verkar för att förbättra utbildningsmöjligheterna i Afrika med hjälp av ny teknik. Många vill minska koldioxidutsläpp och t.ex. skapa en smart stad där trafiken är effektiv.

Ett nytt och intressant initiativ är att föra samman tredje sektorns organisationer och uppstartsföretag under benämningen New-non profit. I samtalen jag deltog i funderade vi på marginaliserade ungdomar och ensamma äldre personer kunde hjälpas med ny teknik. Tillfället ordnades av bl.a. Jubileumsfonden för Finlands självständighet Sitra, andelslaget Tradeka och Helsingfors diakonissanstalt. Tillfället avslutades med att belöna företaget Nappi Naapuri med Tradekas innovationspris på 60000 euro. Nappi Naapuri tar granngemenskapen till en virtuell nivå. Via tjänsten kan man t.ex. förena personer som behöver hjälp med att gå ut med hunden med personer som gärna vill gå ut på promenad med en hund.

”Be part of the solution” läste jag på en tweet under evenemanget. Tycker vi kunde satsa på det.

En känsla av att kunna göra något

Makerkulturen handlar om att ta tillvara positiv frustrationsenergi. Det är en kultur där skapandet och kreativitet är i fokus. Sami Oinonen, företagare och föreläsare förklarar vidare.

little bits
Barn leker med Little Bits, ”som lego, men med elektronik”. Ett fantastiskt verktyg att främja kreativitet och lyfta fram makerkultur. Foto: Simon Lampenius. 

– Makerkultur är en slags gör-det-själv kultur. Det handlar också om att använda saker på fel sätt, men på ett positivt sätt. Det är vanligt att virka med virknål och garn. Men om man istället för garn använder videoband från gamla VHS-kassetter, vad kan man skapa då?

Makerkulturen tar avstamp hantverks-, slöjd- och uppfinnartraditionen, men kombinerar med ny teknik inom elektronik, kodspråk, 3D-printning och så vidare. Ett makerspace (eller hackerspace) är en fysisk plats där människor träffas för att lära sig, dela med sig och jobba ihop eller enskilt på sina projekt.

Sami Oinonen ger ett annat exempel. Cruiserbräden är populära just nu. Ett alternativ är att man går till marketen och köper ett cruiserbräde för 40 euro. Ett annat är att man bygger det själv. Man gör en version som är helt anpassad till sig själv, målar en egen logo på brädet, man lär sig limteknik då fanerskivan ska limmas och böjas i hemmaförhållanden. Då brädet är klart kan man testa och åka på det. Och samtidigt börja utveckla följande version…

Platser där idéer sås, gror och växer

Steven Johnson har skrivit boken Where good ideas come from (Kolla ett TED-talk med honom via denna länk) och han slår hål på myten/bilden av idéer som snabbt dyker upp i människans hjärna, som om en lampa skulle tändas. Han menar att idéer tar tid att utvecklas, men främst det att idéer behöver stötas och blötas med andra personer som har liknande tankar. Då kan en innovation uppkomma. Johnson har hittat ett mönster för detta, och hänvisar till café- och tekulturen som uppkom i England under upplysningstiden. Människor möttes på café, debatterade, bytte tankar och idéer, och nya idéer föddes. Därmed menar Johnson, att vi behöver ”hunch cultvating spaces”, där halvfärdiga tankar får mötas och bli nya innovationer.

Det behövs alltså fysiska utrymmen där nya idéer kan skapas. Runt om i världen ordnas det mässor, Maker Fairs, där de största samlar tusentals människor kring sina makerintresset. I Esbo ordnas en Mini Maker Fair i 17-18 oktober. En grundtanke i makerkulturen är att man testar på nya koncept.

– I samband med städdagen öppnades ett sycafé (ompelukahvila), berättar Sami Oinonen.

Man kombinerar alltså ett färdigt koncept, café, med en ny verksamhet, en möjlighet att för några euro låna en symaskin för att lappa och reparera eller sy något nytt. Man skapar plattformar där nyfikna och ivriga personer kan mötas. Ett annat exempel som Oinonen för fram är ”Köket är ditt på torsdag”, en möjlighet för olika människor att mötas kring matlagning. Oinonen menar också att det finns redan en massa färdiga plattformar, och visar en karta över alla grundskolor i Helsingforsregionen.

– I princip alla dessa skolor finns det en handarbetssal och en slöjdsal för elevernas undervisning. Men vad om dessa utrymmen skulle vara öppna?

Osannolika människokombinationer

Ett annat element i makerkulturen är att föra ihop osannolika kombinationer av människor. Till exempel att äldre och yngre möts. Den äldre generationen har kanske fysiskt hantverk som ”sitter i kroppen” medan den yngre generationen har erfarenhet av användning av IT. Om dessa kombineras kan något nytt och intressant skapas.

Tillåtet att misslyckas

Att bli entusiastisk, att lära sig och att dela med sig är fundament i makerkulturen. En nyckel är också att misslyckas. Det är tillåtet och egentligen nödvändigt att misslyckas, för att man ska komma vidare med sina idéer och utvecklas. Då man skapar något själv får man en positiv känsla. En känsla av att man kan något. Kanske också en känsla av att man kommer närmare sig själv, och närmare den som skapat en själv?

————————–

Sami Oinonen föreläste på Somecamp, ett seminarium om webb och ungdomsarbete i maj 2015. En ny upplaga av Somecamp arrangeras 10-11.5.2016, kolla webbsidan för mer information.

Blogginlägget kommer att publiceras i tidningen Nyckeln 4/2015.

Påsken och #kärlekensväg i sociala medier

Collage

Nu under påsken gör vi ett intressant experiment med att kombinera ett fysiskt evenemang med en satsning i sociala medier. Vi kommer att berätta påskens stora berättelse i bild, text och video i på Facebook, Instagram, Twitter och på Nyckelnbloggen. Satsningen är ett samarbete med Sibbo svenska församling som arrangerar ett fysiskt evenemanget Kärlekens väg, på långfredag 3.4 kl. 19 i Sibbo kyrklandskap.

Camilla Ekholm, kaplan i Sibbo som tillsammans med Putte Frisk idéat fram Kärlekens väg, skriver såhär om vandringen i församlingstidningen St. Sigfrids kungörelser.

Det är svårt att få orden att räcka till och vi människor tolkar och upplever med alla våra sinnen. Därför vill vi i år återberätta Kristi offergärning på korset med hjälp av Kärlekens väg. En vandring i Sibbo kyrklandskap där vi får följa med lärjungarna Petrus och Maria från Magdala och leva oss in i deras upplevelse av långfredagens händelser. Utgångspunkten och källan är naturligtvis bibeln men dialogen är omformad, tolkad och delvis nyskriven för vandringen.

Innehåller i virtuella evenemanget är långt det samma som i det fysiska eventet. Det som gör saken spännande är att det virtuella evenemanget, kör igång redan på Palmsöndagen och fortsätter fram till söndag efter påsk, medan berättelsen det fysiska evenemanget koncentrerar sig till långfredagen och tar slut i och med att Jesus är korsfäst. På Instagram, Facebook, Twitter och Nyckelnbloggen kan man alltså sedan fortsätta följa berättelsen; Vad tänkte Maria och Petrus efter att graven var tom? Hur reagerade de på uppdraget som Jesus gav dem efter att han hade uppstått?

Det blir spännande att se hur satsningen lyckas.

Dessa kanaler använder vi

Den virtuella #kärlekensväg vandringen kör vi alltså igång på Palmsöndagen, och avslutar den söndagen efter påsk. Materialet får gärna användas och delas, t.ex. via församlingens facebooksida. Vi berättar #kärlekensväg på:

Dessutom uppmuntrar vi till interaktion genom användning av taggen #minpåsk

Påskens berättelse är värd att delas, retweetas och bloggas om. Tagga dina inlägg och foton från påskfirandet med #minpåsk, och uppmuntra andra att göra det samma. Vi lyfter gärna bilder från påskfirande i hem och kyrkor på Facebooksidan Påsken. Allt från kaniner, chokladägg och påskägg till påskvandringar, aktläsningar, fottvagningar, mässor osv. Låt oss leva påsken också online i år.

Aja Baja Facebookzombie

alfons ipad

Pappa läser tidningen och vill inte leka med Alfons. ”Akta sågen” säger han när Alfons drar fram verktygslådan. Alfons hamrar och spikar.

Nummer sex i serien 10 fördomar mot sociala medier: Ingen är närvarande längre!

Det dyker upp med jämna mellanrum, förfasandet kring vårt mobilanvändande. Det kan vara en förälder som missar att bekräfta dottern som gjort mål på fotbollsträningen på grund av att hen scrollade igenom twitterflödet. Det kan vara nån som stannat upp och konstaterat att alla på bussen tittade ner i sina lysande skärmar som zombier på väg mot ingenting. Eller paret som sitter i soffan med varsin skärm och skrattar åt olika saker.

Gemensamt för de här varningsklockorna är: 1. De konstaterar att ingen längre är närvarande i det verkliga livet  och  2. de sprids ironiskt nog på sociala medier…

Men vänta nu här ett tag… Var det verkligen bättre förr?
Citatet här i början kommer från en svensk barnbok där den ensamstående pappan faktiskt inte orkar vara närvarande hela tiden och flyr in i dagstidningens värld. Barnbokens succé bygger på det igenkännande faktumet att barn vill alltid ha uppmärksamhet men att föräldrar inte kan eller orkar ge det hela tiden. Ibland måste de (föräldrarna alltså…) faktiskt få fly in i en annan värld. Men var det mer ok för att tidningen var i pappersformat? En tilläggsfråga är: var det verkligen så att för 20-30 år sedan så hängde föräldrar på sina barns träningar och hobbyn hela tiden? Min känsla är att det är ett ganska nytt fenomen på gott och ont. Det känns som att föräldrarnas egentid verkar ha krympt radikalt. Kan det till och med vara så att den fysiska närvaron har möjliggjorts av att man kan ha med sig jobbet/vännerna även på barnets fotbollsträning?

Och sen det där med bussen… Innan mobiltelefonerna så kastade vi oss alla glatt in i intressanta konversationer med främlingar i kollektivtrafiken… Eller?
Kanske vi läste tidning? Eller stirrade vi ut genom fönstret antingen apatiskt eller med drömmar som befann sig nån helt annanstans. Var vi verkligen mer närvarande då?
Kanske är din mobilzombiegranne på bussen inne i en djup konversation med sin bästa vän. Kanske hen läser en artikel av den senaste nobelpristagaren eller bara behövde piggas upp med en rolig film av en söt kattunge… Varför är de alternativen sämre än att tyst titta ut genom ett fönster?

Och sen till soffparet… Åtminstone sitter de i samma soffa! Jag har många minnen från min barndom som handlar om att pappor och mammor var på helt olika ställen. Ofta var pappor i garage och mammor i kök (vilket också har förändrats, men det är något för en annan blogg). Det är inget nytt att människor i parrelationer gör olika saker. Att de nu kan göra sina olika saker i samma soffa? Hur kan det vara odelat negativt?

Jag säger nu inte att allt det här nya med mobilanvändandet är positivt. Jag bara säger att problemet med vår närvaro inte är ett modernt problem.
Hur vi är närvarande har förändrats, men jag tror inte att det har blivit så mycket sämre.

Utmaningen till oss som kyrka är att kanske lite mindre oja oss över att allt inte är som förut och kanske lite mer fundera på hur vi kan anpassa oss till det nya sättet att vara närvarande.
Kanske det inte är så farligt om nån plockar upp sin mobil i Gudstjänsten, hen kanske bara vill dela sin gudsupplevelse med sin bästa vän?

Skulle det vara så illa?

 

Vad är sant på Facebook?

Det är väldigt lätt att dela bilder, nyheter och artiklar på facebook. Det som är snäppet svårare är att kolla om det man sprider är sant. Ibland är det sånt man önskar vore sant, ibland är det sånt som man egentligen önskar att det inte har hänt men ändå vill sprida för att det är så hemskt. Det handlar om allt från hälsoartiklar (vad finns egentligen i margarin?) till antimuslimsk propaganda. För oss som jobbar i kyrkan är detta superviktigt att tänka på. Även i kyrkokretsar är det ganska vanligt att det sprids såna här nyheter, ofta med goda intentioner. Det kan vara alltifrån att man hittat Noas ark till att man förbjudit förförande blickar i något fjärran muslimskt land. Vad man än tycker om sakfrågan så behöver vi kolla upp om det vi delar verkligen stämmer.

I Sverige har sajten Viralgranskaren fått Stora journalistpriset som årets förnyare helt enkelt genom att granska såna här virala (ung. populära på internet) artiklar och det är en bra resurs för dig som funderar på en artikels trovärdighet.
Tillexempel har de granskat tre såna saker som dykt upp i mitt flöde mer än en gång under de senaste månaderna:

saudiogon
Förbudet mot Förförande ögon

abortfalsk
Det aborterade fostret

fbfalskt

”Skydda dig från facebook”-statusen

Ingen av dessa delningar var sanna även om de alla hade något korn av verklighet i sig. men det visar bara hur otroligt viktigt det är att kolla upp vad det är man delar så att man inte helt enkelt sprider falsk information i misstag!
Bekanta er gärna med viralgranskaren och kolla alltid en extra gång innan ni delar nått som verkar för bra/för dåligt för att vara sant!

/Daniel Jakobsson

Ny app för Facebookgrupper

Facebook Groups App - Icon

Många församlingar använder sig av Facebookgrupper för att kommunicera och informera. Det är ett bra sätt att dela information och länkar och föra interna diskussioner inom en verksamhet eller ett arbetslag eller att ha ett öppet forum för samtal och idéer. I Matteus församling som jag jobbar i så har vi enskilda Facebookgrupper för nästan varje grupp och även om det inte är problemfritt så är det defintivt det bästa sättet vi kommit på just nu för effektiv kommunikation.

Anyway. I dag lanserades en särskild app för Facebookgrupper från Facebook. Det har sedan tidigare lanserats appar för att administrera sidor och för meddelanden och nu var det alltså gruppernas tur. Efter en snabb testkörning så ser jag redan en intressant förändring. Med hjälp av gruppappen så kan man om  man vill få nya gruppinlägg att visas när telefonen är i vänteläge. Det skapar större synlighet för dessa gruppmeddelanden och kanske kan det minska risken för att man missar något viktigt. En rolig detalj är också att man kan plocka ut sina favoritgrupper och ha direkta genvägar till dem på hemskärmen.  För övrigt är appen snygg och lättöverskådlig. men det är klarat att om man har 120 grupper som jag har så får man ändå skrolla en del för att hitta rätt grupp. Jag hade också önskat ännu mer valbarhet i vilka typer av notiser som man får automatiskt men det kanske kommer i nästa uppdatering.

Att Facebook blir mer uppdelat i telefonen är säkert irriterande för många men även google har gått in för att specialisera apparna istället för att ha en enda, så det verkar bara framtidens melodi!

Ännu verkar appen bara finnas för iPhone, men om man ska se på de övriga apparna så är sannolikheten stor att den kommer till Android och Windows phone inom snar framtid.

screen322x572 screen322x572-3 screen322x572-2 screen322x572-1